Vårt närområde

Följande beskrivning om Hässelby Strand är hämtad från Riksantikvariarieämbetets Bebyggelseregister:

Hässelby Strand är den yttersta utposten västerut bland 1950-talets tunnelbaneförstäder. Bebyggelsen ligger i direkt anslutning till Mälarens strand och genom höjdskillnaderna har många av de högre husen en vidunderlig sjöutsikt. Husen omges av kvarlämnade skogspartier som ger området ett grönt intryck.

En stadsdel vid vattnet planeras

Hässelby Strand ingick inte från början i stadsplanedirektören Sven Markelius‘ generalplan för utbyggnaden i södra Spånga, där Vällingby Centrum är centralpunkten. Den dåvarande stadsarkitekten Gunnar Wetterling motsatte sig bebyggelse så nära vattnet och det fanns starka krafter som istället ville att tunnelbanan skulle fortsätta till Hässelby Villastad. Markelius vann successivt gehör för planerna på att bygga en stadsdel vid vattnet och dra ner tunnelbanelinjen till Hässelby Strand och generalplanen ändrades. Detaljplanerna utformades under 1952 och 1953 med hyreshus, mest låga smalhus men också högre hus om 6 eller 7 våningar. I planarbetet deltog förutom Markelius arkitekterna Göran Sidenbladh, Carl-Fredrik Ahlberg, Hans Uddenberg, Per Holmgren (boende i Radiohusen, Måbärsstigen 20) och trafikingenjören Carl-Henrik af Klercker. De flesta husen uppfördes under åren 1956-57 och tunnelbanan öppnades hösten 1958. Förutom de allmännyttiga bolagen Svenska Bostäder och Familjebostäder byggde HSB och Riksbyggen bostadsrättslägenheter.
hasselby_strand_liten

Bebyggelse

Här har man på typiskt 50-talsmanér grupperat bostadshusen med omväxlande höga punkthus och lägre hyreslängor. Inne i kvarteren finns mycket kvar av naturmarken och många skyddade lekplatser och planteringar. Hässelby Strands centrum formgavs av arkitekterna Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren 1958 för AB Stockholmshem. Det blev från början ett stämningsfullt torgrum i mänsklig skala och i varma färger där rött tegel, teak och skiffer angav tonen. Här ligger också kyrkan och församlingslokaler invigda 1970 och ritade av arkitekt J. Fuchs. Utvecklingen av dagens detaljhandel har dock inneburit att centrumanläggningen inte längre fungerar tillfredsställande.
Bästa läge vid Strandliden 47-65 har AB Svenska Bostäders ateljéhus från 1956-57, ritade av arkitekterna Jöran Curman och Nils Gunnartz. Här har de boende direktkontakt med stranden. Bottenvåningarnas lägenheter är ateljévåningar i två etage med uteplatser. Allra närmast stranden löper dock en strandpromenad som är tillgänglig för alla. Bland bebyggelsen i övrigt kan man urskilja radhusen nära Mälaren vid Maltesholmsvägen och Sparrisbacken ritade 1957 av arkitekterna Alf Bydén och Dag Åberg, eller det mycket långa, genom olika färger avdelade huset vid Maltesholmsvägen 154-192, ritat 1956 av arkitekttrion Ancker-Gate-Lindegren. Många av byggnaderna i området har utformats med 1950-talets typiska detaljer, som t.ex. puts i flera naturnära kulörer eller asymmetriska takfall.
Kraftvärmeverket togs i bruk 1959 med den goda avsikten att leverera fjärrvärme och därigenom undvika utsläpp från många små panncentraler.
När förorterna byggdes ut under 1950-talet fanns det många barn i bostadsområdena och det byggdes flera skolor. Idag byggs skolorna ofta om, bl.a. för ändrad verksamhet för förskolan och höjd it-standard. Låg- och mellanstadieskolan vid Persikogatan har flera byggnader grupperade kring olika gårdsrum. Det är röda tegelbyggnader omgivna av ett grönområde, ritade av arkitekt Bengt Härlin 1956-1959.

Hässelby Strand idag

Under 1990-talet har det skett en viss kompletteringsbebyggelse i Hässelby Strand, delvis under protest från de närboende, som uppskattar fri utsikt liksom skogsbackarna och grönområdena. Vid Maltesholmsvägen 153 har byggts ett nytt punkthus intill de tre befintliga. Delar av skolgården vid Aprikosgatan 74 har tagits i anspråk för nya bostadshus. Nya hus byggs också i skogspartiet vid Aprikosgatan 17, där det tidigare låg ett elevhem. Under år 2002 planeras bostadsbebyggelse på bollplanen vid Aprikosgatan 1 och en genomgripande omvandling av centrum.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna – Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Britt Wisth.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *